Idag har jag varit till Sundsvall på begravning och som alla begravningar så var det en tung stämning. Det är min faster som gått bort. Hon har kämpat mot cancer i 1 ½ år nu men till slut orkade hon inte längre. Men nu lider hon inte längre iaf. Hon blev 61 år. Det jag tycker är lite tragiskt är att min farmor (som är 86 år) fick gå på sin egen dotters begravning. Så ska det inte vara. Men ibland är inte livet rättvist.

Men vi hade en trevlig minnesstund efteråt med middag på södra berget och jag fick träffa personer som jag inte sett på länge. Fick också träffa min kusin, hans fru och deras lilla dotter, Emilia, som i mars ska få ett litet syskon dessutom. Grattis till er :)

Vila i frid Eva